Nystart 2011 – Om svensk arkitektur

Efter ett längre uppehåll görs nu en förmodat bejublad comeback. Bara för att jag är så upprörd över tråkigheten i nuvarande svensk arkitektur. I åratal har man sett nybyggnationer på de allra bästa lägen – i form av fyrkantiga lådor. Vi har förfasat oss över miljonprogrammets hyreskaserner i förorterna, och den miljö som dessa skapat kring sig. Samtidigt bygger vi nu kopior av samma kaserner i mindre skala på underbara ställen, som t ex vid vattnet på Norra Älvstranden i Göteborg. Ta färjan Älvsnabben och åk runt ska ni få se! Svarta fyrkantiga lådor, gråa fyrkantiga lådor och vita fyrkantiga lådor. I dessa bor det människor. Som investerat sitt livs besparingar på att få bo nära vattnet. I en fyrkantig låda.

Centralt i Göteborg, i anslutning till det gamla posthuset Göteborg 1, byggs det nya ”Post Hotel” hur flott som helst. Fasaden lär vara gjord i dyraste skiffer och koppar. Men när man kör mot centrum över Götaälvbron, ses huskroppen som en mörkbrun fyrkantig fantasilös låda – mot en mörkbrun bakgrund och mot omgivande varierande byggnader av gladare arkitektonisk karaktär. Man tänker att arkitekten aldrig haft ett ärende till Hisingen, och därför aldrig fått se hur tråkigt huset ser ut mot den givna bakgrunden. Vi lever i en värld som omges av dimma och mörker 4-5 månader om året. I detta mörker kommer lyxens skiffer och koppar inte ens att synas.

Priset tas dock av det nya äldreboendet på Hisingen i Göteborg: Bjurslättshemmet. Byggnaden från 1970-talet var gjord i rött tegel med en vit övre del, i en mjukt böjd form med raka gavlar som var helt i glas. Dessa glasade partier var balkonger där de äldre kunde sitta ute. För ett tag sedan revs byggnaden i sin helhet, eftersom den ”inte var värd att renovera”. Döm om min förvåning när jag åkte förbi häromdagen: På platsen för det vackert formade huset har nu uppstått en ny mellangrå fyrkantig låda. Utan några balkonger i glas. Bara en rak slät grå vägg med smala senapsgula fönsterkarmar.

Jag vill ställa mig på ett torg och skrika ut: ”Hallå, det är vi som ska se era verk under den närmaste 50 åren!” Och ställa frågan till dagens arkitekter, om de har gått ”samma kurs” allihop? Om operahuset i Sydney gått dem helt förbi, liksom Guggenheims konstmuseum och ”The Turning Torso” på svensk mark? Varför blev de arkitekter? Har de ingen egen fantasi?!

Usch så gnällig jag låter.

 

 

Utforska inlägg i samma kategori: Okategoriserade

Etiketter Samhälle

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.