Om företagande och vård
Så händer det igen. Varför blir vi förvånade? Vi ser effekterna av kulturkollisionen mellan privat företagande och vården, när skandalerna kring Carema duggar tätt. Varför fattar ingen att de som ägnar sig åt företagande är professionellt utbildade till att tjäna pengar – och de som ägnar sig åt sjukvård och åldringsvård är professionellt utbildade till att handha sjukvård?
Det är därför avtalen mellan företag och vårdföreträdare ständigt får en slagsida, med inbakade smarta fördelar för företagen medan vårdsidans företrädare naivt formulerar sina villkor som ”hög kvalitet” och ”tillräcklig personalbemanning” utan att detta ens är definierat i mätbara termer.
Hur ska en socionom, sköterska eller läkare utan EN dags utbildning i företagsekonomi kunna skriva kravsepcifikationer för tänka affärsavtal med slipade entreprenörer? Det säger ju sig självt att detta aldrig fungera. Hela tanken är ju en stor kulturkollision!
Det finns oändliga exempel på ovastående. Som t ex avvtalet mellan Göteborgs Sjukvård och Siemens AB om utvecklingen av en datoriserad sjukjournal. Där företaget debiterade konsulter på löpande räkning för ”support” och dränerade sjukvårdens budget på miljoner, med bleka konkreta ”leveranser” av programvara. Hela avtalskonstruktionen var helt galen, eftersom man inte kan skriva en ”kravspec” på en datoriserad journal för ett helt sjukhus med 408 olika verksamheter från 24-timmars EKG-registrering till psykiatri.
Caremas ledning är bara den sista i raden som vi råkat upptäcka. Lyfter vi på täcket kommer säkerligen ett oändligt antal avtal i dagen, med olika överraskningar där skickliga entreprenörer tjänar sitt levebröd på skattepotten som avsatts för sjukvård och äldrevård.
