Om Försäkringskassan, A-kassan och Socialbidrag

Som doktor träffar man ibland på försörjningsproblem – istället för medicinska problem. Människor som ber om att bli sjukskrivna för att få råd att leva. Jag har aldrig fattat varför staten måste ha olika kassor, och tusentals anställda som utreder vilken kassa man kan få sina pengar ifrån – när man inte kan jobba.

Slå ihop Försäkringskassan, A-kassan och Socialtjänsten. Gör en enda stor kassa av alltihop. Bestäm en minimilön (som den franska ”SMIG”-lönen), som ligger aningen under en normal lägsta lön (dvs så att det lönar sig att jobba). Då kan ALLA som inte klarar av att försörja sig få en och samma ”Samhällslön”  –  oavsett om man är sjuk, pappaledig, mammaledig, handikappad, arbetslös – eller av andra skäl inte klarar av att försörja sig.

Hur många tusen personer skulle bli arbetslösa inom Försäkrningskassan, A-kassan och Socialtjänsten, när man inte behöver utreda vem som har rätt till vilket bidrag? Tja, ett antal tusen personer, sannolikt. OCH när alla dessa kommer ut på den öppna arbetsmarknaden och får riktiga jobb (dvs lite senare, när finanskrisen är över, och de inte längre avlönas med skattemedel) – ja då kommer de att betala in skatt till den stora gemensamma Samhällskassan utan att kosta denna ett öre. Då blir det MER pengar till dem som behöver – eller hur? 

Tänker jag fel – ?

Om själens behov av shopping

http://www.youtube.com/watch?v=gLBE5QAYXp8

http://www.youtube.com/watch?v=Se12y9hSOM0

….när man sett filmerna får man tänka själv och räkna ut vem som behöver lågprismarknader fyllda med miljarder av prylar, oftast tillverkade av plast och tungmetaller.

Om kulturkritiker

Det finns ett fenomen som aldrig upphör att förvåna mig: Hur alla tidningar med självaktning har anställda kulturkritiker. Varje gång jag läser hur man sablar ner allt från konserter till teaterföreställningar slår mig tanken: ”-Gör det bättre själv!”

Är det inte märkligt att man kan få lön för att sitta på rumpan och tycka illa om musik och skådespel? Ofta framfört av engagerade människor som kämpar och brinner för det de gör?

Före och efter 11:e veckan

Ibland jobbar jag extra som – doktor. I somras hade jag en ung kvinna med buksmärtor, som samtidigt var gravid i vecka 7. Undersökningen visade att hon verkligen hade tecken på att något i buken inte stod rätt till.

För att skicka henne rätt och kanske t o m få henne att slippa vänta i timtal ringde jag Växeln på Det Stora Sjukhuset och bad att få tala med sköterskan på gynmottagningen. Jag förklarade situationen för sköterskan, som noggrannt skrev upp patientens namn och nummer.

Den unga kvinnan uppmanades av mig att söka upp Kvinnokliniken på Östra Sjukhuset – eftersom alla graviditeter alltid skötts där, så vitt jag känner till.

Efter två timmar ringde den stackars unga kvinnan tillbaka. Hon hade då åkt spårvagn från City till Sjukhuset Österut – där man förklarat att Kvinnokliniken DÄR bara tog emot graviditeter efter vecka 11. Om man var gravid före vecka 11 skulle man söka den Andra Kvinnokliniken på Sahlgrenska Sjukhuset. Det var dit Växeln hade kopplat mig. Men HUR skulle jag veta på vilket sjukhus den sköterska fanns som tog emot telefonsamtalet?

Den stackars unga kvinnan med svåra buksmärtor fick åka spårvagn tillbaka från Östa till Sahlgrenska – eftersom man vägrade ta emot henne på Östra.

I efterhand kollade jag upp det hela en extra gång med en ambulanskille som jobbat i 25 år. ” – Det bli fel hela tiden”, sa han. ”-Vi vet ju inte alltid vilken vecka patienterna är i.”

Det är ju tur att man är för gammal för att bli gravid……

Tanke

Varför säger

killarna att de vill träffa ”tjejer” i pluralis

och tjejerna att de vill träffa ”en man” i singularis – ?

Om läkares självmord

Våren 1992. Jag var 34 år nydisputerad och hade just fått en överläkartjänst på landet. Vi behövde fler medarbetare där, så jag frågade en av mina kollegor på det stora sjukhuset om han hade lust att åka till landet han också. ”Nej, jag har just fått uppdraget att ta hand om ”benavdelningen” ”, sa han. Ok.

Hade han åkt till landet kanske han fortfarande varit i livet.

Benavdelningen styrdes av storhemulen, som skulle åka utomlands under ett år. Han behövde en ersättare akut, och min kollega rekryterades till uppdraget. Tidigare hade ingen ens fått röra benavdelningen med en fingertopp, men plötsligt fick den yngre kollegan körkort ABCDEF för att sköta hela benavdelningen på egen hand medan hemulen var bortrest.

När hemulen kom hem fann han sitt rum städat, benavdelningen skött med minutiös noggrannhet, nöjda patenter och en yngre kollega som växt under det gångna året. Han hade läst på. Han var uppdaterad på moderna behandlingsmetoder, och gavs t o m rätt i diskussioner med utländska beökande experter på benområdet.

Nu började problemen. Den yngre kollegan ifrågasattes, ställdes åter åt sidan, de moderna behandlingsmetoderna sablades ner. Hemulen kände sig hotad och omkörd.

Efter en lång tids avancerad systematisk mobbing på detta sätt utvecklade de yngre kollegan en allvarlig depression. Till sist behövde han hjälp, och vad passade då allra bäst om inte att hemulens närmaste släkting psykiatern tog hand om problemet ”inom familjen” – ? Obehagliga sanningar kunde ju annars läcka ut bl a om denna mobbing som orsak till depressionen.

Kollegan sjukskrevs och var hemma tillsammans med frun som vakade dygnet runt. Efter 2 månaders vaka utan riktig sömn beslutade man sig för att söka för problemet på ett sjukhus så att kollegan fick bli inlagd och hustrun få sova. På vägen till sjukhuset ångrade man sig och vände, och åkte istället hem till kollegans föräldrar. Där tillbringade han en natt. På morgonen sa han till föräldrarna att han skulle ringa sin hustru, låste in sig i faderns arbetsrum och stack en kniv i sitt hjärta.

Jag visste inget förrän efteråt. Jag ringde min fd chef under 12 år och frågade om det var sant att min kollega inte fanns mer. Det iskalla svaret blev: ”Depressioner är ju en sjukdom med hög dödlighet, som alla andra allvarliga sjukdomar som t ex hjärtinfarkt och liknande.”  Kall som en fisk.

Efter begravningen drack jag te med änkan ibland och försökte backa upp det lilla jag kunde. För inte tog kliniken eller chefen kontakt med henne och frågade hur hon mådde. Min kollega var 44 år och hade 2 barn i yngre tonåren när det hände – om jag minns rätt var det 1993 eller 1994.

Vem skulle berätta detta om inte jag? Kommer jag att bli hotad nu? Och min karriär undergrävd? Historien är sann och en av mina första tankar efteråt var: ”Jag klarade mig’.

Statistiken säger att läkare tar livet av sig 3 ggr oftare än genomsnittet, och att kvinnliga läkare tar livet av sig 6 ggr oftare än de manliga läkarna. Vad gör vi åt det?

…och om kärlekens grymhet

……..och ändå längtar jag tillbaka varje minut. Jag skulle göra vad som helst, vränga skinnet ut och in, för att få ha kvar honom som min livskamrat. Men vad vore livet utan kärlekens grymhet? Det är ju den starkaste drivkraften bakom många världsberömda poeter, författare, låtskrivare och filmskapare……

Men fyyyyy vad jag saknar dig, ditt leende, våra skratt och våra sauternekyssar. Alla matsmaker. Allt som vi hade, när vi var ostörda från den avundsjuka omvärlden. Dina sågspånskalsonger kunde jag nog tålt. Krrrrraaaaaaaaaaaaam.

Om att vara kär

En gång för ett tag sedan var jag kär. Ja, så kär har jag aldrig varit och kommer väl aldrig mer att bli. Jag ansträngde mig till det yttersta under 2½ år att vara fräsch, ha nya blanka röda undisar med spets, servera supergoda middagar, ha rena lakan varje vecka och att ständigt hitta på trevliga små överraskningar.

Det jag minns av vederbörande nu i efterhand är - bl a – hur han kom oduschad orakad direkt från hantverksjobbet, att han hade hål i T-shirts kallingar och strumpor, sågspån katthår och grus i sin säng, ofräscha lakan där katterna låg (direkt efter att ha varit ute i markerna) och att jag också blev bjuden på middag. Fyra gånger på 2½ år. Spaghetti och köttfärssås varje gång. Och att de små ”överraskningar” han bjöd mig på var av mer obehaglig karaktär s.a.s., som t ex att han varit utomlands på semester med sitt ex utan att förvarna mig  – osv.

Jag måtte ha varit kär.

Om Skatteverkets budgetmedel – och hur de används

Jag är egen företagare sedan 2008. Under sommaren 2009 mellanlandade jag en dag hemma, mitt  i semestern, för att resa vidare. I posten låg det 6 brev från skatteverket i Göteborg, Kungsbacka och Varberg. Alla innehöll olika ärenden från olika handläggare – alla ovetande om varandra. Alla ärenden framförda i hotfull ton om att de skulle åtgärdas före en viss datum. Inget ärende rörde mer än 500kr. Jag gick glatt ner till det nya kundkontoret vid Nordstan för att lösa alla 6 frågor samtidigt. ”Vi tar inte hand om företagsärenden”, sa man, efter 1 timma i kö.

På ett av breven stod ett namn på handläggaren i Varberg och ett direkttelefonnummer till honom. Jag ringde och fick telefonsvararen att avslöja att vederbörande var på lunch till kl 13.00 – dvs inte på semester utan i tjänst. Jag talade in ett meddelande, bad honom ringa, satte mig i bilen och körde till Varberg – 8 mil. Precis när jag parkerat centralt i Varberg ringde det, och herrn på skatteverket var på tråden. ”Jag står här nu, utanför din dörr” sa jag. ”Vi tar inte emot besök!” sa mannen. ”Ska vi försöka reda ut alla 6 ärenden per telefon då?” svarade jag – och blev till sist insläppt.

Väl inne på Skattekontoret i Varberg kunde alla 6 ärenden redas ut – dvs alla ärenden var redan klara och i ordning på hans dator visade det sig, de hade liksom rättat till sig under tiden som alla 6 brev sändes till mig och väntade på min hemkomst.

Inte UNDRA på att Skatteverket har budgetunderskott, när man låter 6 olika handläggare i Göteborg, Kungsbacka och Varberg lägga tid på att skriva brev till mig om mindre än 500kr. Bara för att jaga en nystartad enmansföretagare.  Lägg krutet på de stora hajarna där ni kan få in lite pengar istället!

Små detaljer om miljön

Hur kan det vara tillåtet inom EU att märka vartenda äpple och päron med en meningslös etikett? Gjord av plast med trycksvärta färger och lim? Hur går detta ihop med EU:s och Sveriges miljötänkande?

…..och om man tittar på bilden över jordens länder nattetid så undrar man stilla över världens energiförbrukning, svenska glödlampsregler, svensk sopsortering och biltullar i Stockholm och Göteborg.